Fotbolls-VM 2026 i USA, Mexiko och Kanada är det 23:e världsmästerskapet i fotboll för herrar. En av nyheterna den här gången är att det 48 lag som deltar, till skillnad från de 32 som det varit sedan utökandet från 24 1998.
Med alla dessa tre format har fyrlagsgrupper varit standard där de två bästa lagen alltid har gått vidare till åttondelsfinal. Däremot skiljer sig formatet med 32 lag från de andra två som tidigare nämnts.
När turneringen utökades till 32 lag fick man bort den orena delen av gruppspelet som innebar att de fyra bästa grupptreorna också gick till åttondelsfinal. Detta eftersom antalet lag helt enkelt inte räckte till för åttondelsfinaler annars.
I formatet med 32 lag var det problemet ur världen när de de två bästa lagen från varje grupp snyggt tillsammans bildade åttondelsfinaler.
När FIFA återigen har ökat antalet deltagande lag, denna gång till 48, innebär det att man går tillbaka till ett orent format likt det som avskaffades till VM i Frankrike 1998. Nu går åtta av de bästa grupptreorna vidare till en sextondelsfinal.
Man har alltså inte bara ökat antalet matcher i gruppspelet från 48 till 72 utan även matcherna från sextondelsfinal och framåt har ökat från 16 till 32. Totalt spelas alltså 104 matcher i VM 2026.
72(!) matcher krävs för att eliminera 16 lag. Visst, de allra flesta av de »små« landslagen har inte blivit så överkörda som vi trodde att de skulle bli. Några av dem har tvärtom presterat riktigt bra, exempelvis Kap Verde som knep en andraplats i sin grupp med Argentina, Uruguay och Saudiarabien.
Ett argument jag hade före mästerskapet var att många av de lag som, om vi ska vara helt ärliga egentligen inte håller nivån, kommer att elimineras i gruppspelet. Därför blir det ett stort antal matcher som för många blir »onödiga«. Det argumentet har blivit motbevisat under turneringens gång och de mindre fotbollsnationerna har visat världen att även de bör få en ärlig chans att visa upp sig på den största av scener.
Men en essens i argumentet består. Antalet matcher går inte att komma undan. Ett VM handlar för mig i stor utsträckning om att hitta nya favoriter, se en underdog växa fram och, att åtminstone ha möjligheten, att se ALLA matcher.
Kanske är det för att många matcher spelas på obekväma tider här i Sverige eller att det helt enkelt är alldeles för många matcher för att man med ett normalt liv och med hälsan i behåll ska hinna med att se allt. Det blir att man prioriterar bort de mindre lagen och de på pappret oattraktiva matcherna trots att man inte vill det.
Dessutom tillkommer det som har drabbat det Svenska landslaget i årets turnering – alla frågetecken kring rankingen av grupptreorna och vem man får möta vid avancemang. Själva rankingen har väl inte varit helt omöjlig att förstå sig på, men det har ändå krävts att man kollar upp hur Fifa har valt att ranka dessa lag. Men det som väckt allra störst diskussioner har varit var i slutspelsträdet lagen hamnar och vilka möjliga scenarion som kan dyka upp inför gruppspelets avslutande matcher.
Det är kanske ett tecken i tiden att man har fått vända sig till olika typer av plattformar som jobbar med data i form av xG och dylikt för att förstå vilka motståndare grupptreorna kan komma att ställas mot. Men ska jag vara helt ärligt är jag inte säker på att jag själv har fattat fullt ut ännu.
Därtill har detta inneburit problem för landslagen själva. Det har varit svårt att planera även om de har kunnat ana åt vilket håll det lutar. Sverige blev klara för sextondelsfinal efter matchen mot Japan i gruppspelets sista omgång men det dröjde ett par dagar till innan det var helt klart vilka man skulle ställas mot.
Det blev match på tisdag mot Frankrike i New Jersey, men det kunde även blivit mot bland annat Mexiko i Mexiko City på onsdag. Klart att det blir besvärligt att planera träning, återhämtning, resor och allt annat för både landslaget och media.
Mitt förslag är att gå tillbaka till det rena 32-lagsformatet. Nackdelen med det är att många platser försvinner och vi kommer inte få se lika många charmiga »små« fotbollsnationer. Dessutom lär det vara rent praktiskt svårt att genomföra tillbakagången. De kontinentala förbunden kommer inte vilja ge upp sina platser, vilket är förståeligt både ekonomiskt och sportsligt.
Men fördelarna för publik och tittare är alldeles för stora, den enskilda matchen försvinner i myllret av alla matcher i årets världsmästerskap. Samtidigt kommer man heller inte undan att fler får njuta om deras land är med och deltar.
Så hela den här texten kanske bara kokar ner i att bli en del av alla argument i kategorin »det var bättre förr«. Oavsett vad så är jag för ett världsmästerskap i fotboll där alla får tid i rampljuset och ingen går förlorad. Hjältar som målvakten Vozinha från Kap Verde kommer vi att få ändå. Det har vi fått förr, det kommer vi få igen. 104 matcher är på tok för mycket.